MeF - för antroposofisk självförvaltning
I antroposofiska verksamheter är målsättningen att arbetet ska vara bra för såväl kunderna (vårdtagarna, barnen m fl) som för medarbetarna samt för samhällsorganismen i sin helhet. En förutsättning för att alla ska kunna känna gemensamt ansvar för arbetet är att alla också är delaktiga i de beslut som rör ordnandet av arbetet. Detta kallar vi självförvaltning.
Fackföreningar och demokrati
Traditionellt har arbetsgivare drivit sina företag med mer eller mindre ensidigt vinstsyfte som målsättning. Arbetskraften har köpts som en vara på arbetsmarknaden, så billigt som möjligt. Arbetare har därför slagit sig samman för att få kraft bakom kraven på rimliga löner och mänskliga rättigheter. Ur dessa motsättningar har kampen gått vidare, fack- och arbetsgivarföreningar har vuxit fram, allt bättre överenskommelser och avtal har slutits och allt bättre lagar kommit till. Detta har varit en viktig del av demokratins framväxt, men hur utvecklar vi den vidare? I dag talas det alltmer om att det åter är marknadskrafterna som måste styra.
Antroposofisk självförvaltning är gemensam förvaltning
Självförvaltning, i antroposofisk mening, är en process där medarbetarna utvecklar och organiserar sin arbetsplats efter mål som de gemensamt ställer upp. Självförvaltning uppstår när medarbetarna förvaltar gemensamt. Detta kan se mycket olika ut i olika organisationer. Det gemensamma är dock respekten för individen De lokala lösningarna konkretiseras i skriftliga avtal av medarbetarna och resp huvudman (arbetsgivare).
MeF ger de lokala avtalen rättsligt stöd genom sitt centrala avtal med Huvudmannaförbundet (HF).
Detta är ett omfattande avtal som samtidigt lämnar en mycket vid ram för lokala överenskommelser om fördelningen av arbete och lön. MeF värnar på så vis om ett frihetsutrymme där antroposofi kan utvecklas som mänsklig praxis vid arbetsplatserna. Arbetet ska inte lida under "rättslivets tvång" men istället lyftas av kulturlivets gåva, dvs de gemensamma strävandena.
MFe:s dagliga arbete
Medarbetareförbundets ombud bistår medlemmar och lokalavdelningar i arbetet med att vidareutveckla antroposofin inom ekonomi och arbetsrätt, och genom att särskilt verka för förståelse och utveckling av: ledningsfunktioner -arbetsfördelning -löneram - lönefördelning.
Vi hjälper medarbetare och huvudmän att samtala, lösa problem och öppna för nya möjligheter på sin arbetsplats, i frågor som gäller arbetsrätt och självförvaltning.
Vi hjälper medarbetare och huvudmän att upprätta lokala avtal.
Vi stödjer medarbetare som behöver det i sin arbetssituation, eller i en konfliktsituation.
Vi erbjuder hjälp till medarbetare i regel- och lagtvister.
Vi hjälper naturligtvis till vid bildandet av nya lokalavdelningar.
Erik Gustaf Geijer om tregrening
"Stridsämnena öka sig således nödvändigt i samhället med upplysningens framsteg. Lägger man härtill att med upplysningens tillväxt, hvilken är detsamma som intelligensens växande andel i arbetet, menniskorna i afseende på tillfredsställandet af sina behof blifva allt mer beroende af hvarandra, så har man en nödvändighet för ögonen, af en i sanning förskräckande karakter. -Och likväl är denna nödvändighet ingen annan än intelligensens egen inneborna lag! Och likväl är detta menniskornas nödvändigt stigande beroende af hvarandra ett förhållande som rättvisan allt mer kan ordna, som sedligheten allt mer kan förmildra, som kärleken kan göra till ömsesidig vinning! -Kan, säger jag, -nämligen allt efter som menniskan ställer sig till denna lag. Ty hon kan, i följd av sitt fria val, förneka och håna den; hon kan förvandla dess verkningar till lyckliga eller olyckliga. men rubba dess giltighet förmår hon ej i ringaste måtto. Fram går denna lag som förer menniskorna allt närmare till hvarandra, fram går den oupphörligt, i tvedrägt om ej i endrägt, i hat om ej i kärlek, i ondo om ej i godo, -källa till elände eller sällhet, civilisationens välsignelse eller förbannelse, -allt efter som hvar och en till densamma förhåller sig. Men genomträngde i ett och samma ögonblick en rätt liflig känsla af denna sublima, allt menskligt förbindande nödvändighet i hela sitt djup det menskliga väsendet, -menniskorna vände sig om och igenkände hvarandra för bröder."
Erik Gustaf Geijer (1783 - 1847)